P_Lindbloms Toyota Yaris Turbo -04

[P_Lindblom]

Efter tips från Bempa klistrar jag in min projekttråd här också. Jag äger inte längre bilen och projektet är därmed avslutat, men jag hoppas att tråden får ligga kvar ändå. Förhoppningsvis kan framtida Yaris Turbo-ägare få nytta av den.
_________________________________________________

Jag har i många år varit på jakt efter en första generationens Scion xB (i princip en Yaris T-Sport, men med en silhuett som om den ritats av en fyraåring). Dessvärre finns det bara 10st registrerade i Sverige och de säljs ungefär lika ofta som Toyota vinner Le Mans 24h.

Den 17 april 2015 dök det upp en annan ovanlig Toyota på Blocket, nämligen en Yaris Turbo. Modellen tillverkades i 400 exemplar, varav 40 stycken såldes i Sverige. Nypriset var 214 900kr (72 000kr mer än vanliga Yaris T-Sport) och att Toyota hittade köpare till allihop kan jag inte begripa, men jag är glad att de gjorde det.

I vilket fall som helst ringde jag säljaren så fort jag såg annonsen och efter att jag fått lite fler bilder bestämde jag mig för att köpa bilen. Problemet var bara att den stod i Skellefteå, med rasad turbo. Säljaren var dock mycket trevlig och prutade själv ned priset med lika mycket som det skulle kosta att frakta hem bilen på biltransport. Någon vecka senare lastades den lilla yarisen och påbörjade sin resa söderut.


Två dagar och 75 mil senare rullades den av hemma hos mig, tidigt på morgonen.


Väl hemma från jobbet igen knäppte jag ett kort på bilen innan jag satte tänderna i den.


Första åtgärden blev att byta till sommardäck. Dubbdäck i slutet av april kändes inte helt rätt, i alla fall inte på mina breddgrader. Fälgarna är unika för bilmodellen. De är likadana som originalfälgarna till Corolla Compressor, men 16" i stället för 17".


Därefter demonterade jag extraljusen och tvättade av bilen innan jag knäppte lite fler bilder på den.

[P_Lindblom]

När jag till slut fick lite tid över började jag med att hissa upp bilen på pallbockar. Motorn lät som den skulle och tomgången var fin, men transportören som lastade av bilen berättade att det rasslade ordentligt när motorn kom upp i lite varvtal.


Jag plockade bort intercoolern och hittade lite olja i dess inlopp. Om det var mer än det borde vara vet jag dock inte.




Spjällhuset var i alla fall rent och fint.


Tändstiften var lite sotiga.


Hemmagjord värmesköld?


Här spenderade jag större delen av tiden. Det visade sig vara väldigt bökigt att avlägsna turboaggregatet från motorrummet, då utrymmet mellan motorn och torpedväggen var högst begränsat.


Vissa skruvar var dessutom mindre samarbetsvilliga än andra. Det tog mig evigheter att lossa downpipen från resten av avgassystemet. Till slut lyckades jag hamra fast en sexkantshylsa på den nästan obefintliga skruvskallen och knacka loss den med hjälp av en mutterdragare


Med bara en återstående skruv, som höll grenrör, turbo och downpipe på plats, var det dags att packa ihop för dagen.

[P_Lindblom]

Efter mycket slit och en hel del svordomar fick jag till slut loss turbon och grenröret, strax innan solen började försvinna.




Utan tidigare erfarenhet av turboaggregat kunde jag i alla fall konstatera att det här inte såg riktigt rätt ut.

[P_Lindblom]

Vid närmare inspektion visade det sig att axeln var krökt och att kompressor- respektive turbinhjulen nötts ned mot insidorna av sina hus.






Ett paket damp ned, med ett "TRD"-oljelock från Kina. Ger minst 15hk.


Jag svängde även förbi Returbilen och köpte en extra uppsättning strålkastare för ett kommande projekt. Dessvärre tänkte jag inte på att alla svensksålda, faceliftade yarisar av första generationen tillverkades i Frankrike medan T-Sportarna tillverkades i Japan. Fransmännens Valeo-strålkastare är ihoplimmade med vad jag tror är silikon, vilket gör dem mer eller mindre omöjliga att plocka isär.

[P_Lindblom]

Det verkliga hästjobbet var att klura ut vilket turboaggretat Toyota använt i yarisen. Söker man runt på nätet hittar man diverse trådar som föreslår att turbon är unik för bilmodellen och att den kostar 35 000kr på Toyota, men jag tänkte redan från början att det vore orimligt att utveckla ett ny snurra för en bil som bara skulle säljas i 400 exemplar. När Lexus lanserade det kompressormatade utförandet av IS200 var det TTE/Bemani som gjorde kompressorkiten med Eaton M62 (från bland annat Mercedes SLK) som utgångspunkt. Jag ringde Bemani och frågade om de även låg bakom Yaris Turbo, men de menade att det var TRD i samarbete med Toyota Schweiz som kokade ihop bilen. Där kom jag aldrig fram till någon som hade koll, så uppgifterna är obekräftare. Jag pratade även med diverse folk på TSW, men de kände knappt till Yaris Turbo. Efter åtskilliga timmar av läsning hade jag i alla fall kommit fram till att turboaggregatet heter IHI RHF4, men det finns väldigt många olika RHF4-varianter.

Med turbon isärplockad fick jag dock den sista ledtråden jag behövde. På insidan av kompressorhuset fanns den mycket viktiga beteckningen VF18 stansad.


Det tog inte lång tid att ta reda på att IHI RHF4B VF18 är namnet på primärturbon i Subaru Legacy GT-B (1996-1998). Denna såldes bara i Japan, men engelsmännen brukar vara rätt bra på att importera JDM-bilar, så jag registrerade mig på det engelska Legacy-forumet och hittade snabbt en överbliven VF18-turbo som jag köpte för kaffepengar.

Jag googlade fram en bunt med bilder på VF18-aggregat och kom fram till att de är mycket lika, men inte identiska med Yaris-varianten. Kompressorhusets riktning diffar cirka 45 grader och wastegaten är fäst lite annorlunda.

VF18


Turbon från min Yaris


Ytterligare några bilder, bara för att jag gillar att fota.

[P_Lindblom]

Några dagar senare dök ett paket från England upp, med ett stycke turbo.


Jag trodde att turbinhusen var likadana, men så var inte fallet. Turbon från Subaru har en annan fläns mot grenröret. Som tur var var detta den enda väsentliga skillnaden, så det var bara att skifta turbinhus.

Kompressorhusen var identiska, förutom artikelnumren förstås.


Riktningen på kompressorhusets utlopp diffade och wastegaten var fäst på ett annat sätt, men som tur var fanns två av hålen jag behövde för kompressorhuset och ett av hålen för wastegate-fästet, så jag behövde inte ens mäta upp var jag skulle borra och gänga de nya hålen.




Inte långt efter att jag öppnade kartongen hade jag en komplett turbo. Här är en jämförelse mellan det gamla och det nya kompressorhjulet.




Skillnaden i turbinhuset var ännu tydligare.




Jag hade inte tid att montera turbon igen på ett tag. Det passade dock rätt bra, då jag hann få hem diverse skruvar och packningar som jag beställt.


Nya krängningshämmarstag köper jag nästan alltid hem till de begagnade bilar jag köper. De brukar bara kosta en hundralapp eller två och är väldigt lätta att byta.

[P_Lindblom]

Med turbon på plats lossade jag tändkablarna och oljereturen för att försäkra mig om att olja faktiskt pumpades genom den. Därefter dubbelkollade jag varenda slang, rör, skruv och mutter jag rört innan jag vred om vred om nyckeln och motorn snurrade igång. Jag lät den stå på tomgång i några minuter medan jag letade efter eventuella oljeläckor. Sedan var det dags för en provtur. Jag har kört många exotiska sportbilar, men den lilla turbo-yarisen är ändå en av mina favoriter. Det beror förstås till viss del på att det var första gången jag mekade med en turbobil och jag lyckades laga den själv, men den är också så mycket piggare och stabilare än vad den ser ut att vara.

[P_Lindblom]

De följande dagarna dök det upp allt möjlighet smått och gott till bilen.


Bland annat en short shifter. Denna visade sig vara alldeles för väl tilltagen. Växelspaken, med denna monterad, kändes som en stenhård mikrobrytare och min sambo kunde knappt få i växlarna.

[P_Lindblom]

Bilens förra ägare hade fått bakluckan omlackad på grund av rost och i samband med det försvann det karaktäristiska Turbo-emblemet. Jag letade länge efter ett artikelnummer och andra bilar som kunde tänkas ha samma emblem, men utan framgång. Till slut hittade jag dock en baklucka från en skrotad Yaris turbo, på Atracco i Hedemora. De var dock inte sugna på att leta fram luckan för att lossa på emblemet och jag var inte beredd att köpa hela bakluckan, så jag letade vidare.

En dag fick jag ett brev från de fantastiskt trevliga killarna på Atracco. De måste ha fått fram min adress med hjälp av mitt telefonnummer och lossat och postat emblemet till mig utan kostnad. Det är jag väldigt tacksam för. Nästa gång jag har vägarna förbi Hedemora tar jag med mig en tårta.




Jag skulle precis applicera emblemet när det började hagla som aldrig förr.

[P_Lindblom]

Efter att ha kört bilen i några veckor insåg jag att det jag trodde var en pytteliten laddluftsläcka i själva verket var turbons lager som lät. Det var inget onormalt spel i axeln och heller inget oljeläckage, men eftersom aggregaten var så löjligt billiga bestämde jag mig för att byta turbo igen. Som tur är gillar jag att meka.


Efter ytterligare läsning lärde jag mig att subarus VF18 (primärturbon) och VF19 (sekundärturbon) har precis samma kärna. Eftersom sekundärturbon snurrar betydligt mindre är den rimligtvis mindre sliten, så jag köpte två stycken VF19-snurror för £30 styck. När jag fått hem dem använde jag ett stetoskop för att avgöra vilken jag skulle använda.


När jag ändå var i fixartagen blästrade och lackade jag skruvarna till kompressorhuset.




Sedan var det dags att montera turbon.


Men först var jag tvungen att sätta ihop ett konstverk. Kvadruppelturbo... hmm


Den här gången skulle det bli perfekt, så jag passade även på att byta en bunt med packningar.


Jag var nyfiken på varifrån olja till turbon hämtades. Här, tydligen.


Insugsgrenröret och intercoolern lossades och gjordes rent.


Vattenrören likaså.




Luftfiltret hade sett sina bästa dagar.


Med allting ihopsatt tog jag en kort provtur innan jag for iväg på en 16 mil lång tur utan missljud eller läckage. Underbart!

Jag firade med att äntligen applicera Turbo-emblemet. Som referens hade jag en bild från en gammal recenstion av bilen. Om någon undrar använde jag 3M 300LSE dubbelhäftande tejp för att fästa emblemet. Jag hade stora mängder sådan över efter att ha bytt en massa iPhone-skärmar genom åren.