Toyota (ZZW30) MR2 mk3 -00
Postat: ons 27 nov 2013, 16:11:23
Sista Maj, precis när jag kommit hem från jobbet hände det. Annonsen som jag väntat på under så lång tid, låg plötsligt där på blocket. Vad göra? Jag hade inte tänkt köpa någon ny bil, jag hade precis fått fart på min AW11 & var på vippen till att boka besiktningstid. Klart jag ringer, tio minuter efter att annonsen kommit ut. - Hej, jag ringer på annonsen om MR2an, har du bilen kvar?
Dagen efter blev det bestämt att komma & titta, lagom långt bort. Inte för långt så det blev besvärligt, inte för nära så det skulle gå för enkelt. Sist jag satt i en sådan här bil, enda gången & första gången, var när det stod en sprillans ny inne hos Toytotahandlaren, den var gul. Kommer ihåg att jag tyckte den var så liten, vad skulle jag tycka nu? Tretton år senare.
Efter en kortare provtur blev det affär, busmormor som ägde bilen gav mig & sambon ett par stickade tjocksockar på köpet. Kan inte tillhöra vanligheterna att få tjocksockar när man köper en cab i början av sommaren. Men både bilen & sockarna var fina!
Som sig bör när jag köper en liten bakhjulsdriven bil, med bakhjulsdrift, spöregnade det.

Ganska precis 11 800mil på mätaren.

Efter att ha åkt bakom följebilen ett bra tag, stannade vi till på en rastplats. När nyförvärvet parkerades direkt bakom följebilen, blev storleken väldigt tydlig. Bilen känns inte bara liten, den är liten, snudd på pytteliten.

Tempot efter E4 blev lite högre, började förstå att det är en typisk bil som man endera kör runt hundra med eller mycket fortare. Strax över blev bara jobbigt & tråkigt. Vilket oljebrännaren till följebil, som gör 120 vid 2000rpm, hade lite svårt att förstå.

Så när vi närmade oss hemtrakterna tog jag av, in på en (om)väg som lämpar sig bättre till nyförvärvet. Slingrig landsväg med 70 & 90 på tavlorna mellan de som upplyste om skarpa kurvor. Nu hade vägen torkat upp, jag skulle få tillfälle att känna lite mer på bilen.
Tyvärr är vägarna inte riktigt att lita på här uppe, speciellt inte på vårkanten. Efter en skaplig böj dök denna syn upp.

Ni som gnäller om dåliga vägar i söder, har nog inte stött på en asfalterad väg av den här kalibern?

Bortsett från vägens bedrövliga skick, & alla medtrafikanter som hellre kör på tok för fort ute på E4 än att faktiskt mäkta med att hålla den skyltade hastigheten efter landsvägarna, gick bilen kanon. Det var kul att köra bil igen. Efter närmare ett år med en framhjulsdriven oljebrännare, på närmare två ton & alla möjliga anti-hit-&-dit-system. Det var inte helt bekvämt, men det var skoj!

Det var startskottet på en härlig sommar utan varken tak eller tjocksockar.
Dagen efter blev det bestämt att komma & titta, lagom långt bort. Inte för långt så det blev besvärligt, inte för nära så det skulle gå för enkelt. Sist jag satt i en sådan här bil, enda gången & första gången, var när det stod en sprillans ny inne hos Toytotahandlaren, den var gul. Kommer ihåg att jag tyckte den var så liten, vad skulle jag tycka nu? Tretton år senare.
Efter en kortare provtur blev det affär, busmormor som ägde bilen gav mig & sambon ett par stickade tjocksockar på köpet. Kan inte tillhöra vanligheterna att få tjocksockar när man köper en cab i början av sommaren. Men både bilen & sockarna var fina!
Som sig bör när jag köper en liten bakhjulsdriven bil, med bakhjulsdrift, spöregnade det.

Ganska precis 11 800mil på mätaren.

Efter att ha åkt bakom följebilen ett bra tag, stannade vi till på en rastplats. När nyförvärvet parkerades direkt bakom följebilen, blev storleken väldigt tydlig. Bilen känns inte bara liten, den är liten, snudd på pytteliten.

Tempot efter E4 blev lite högre, började förstå att det är en typisk bil som man endera kör runt hundra med eller mycket fortare. Strax över blev bara jobbigt & tråkigt. Vilket oljebrännaren till följebil, som gör 120 vid 2000rpm, hade lite svårt att förstå.

Så när vi närmade oss hemtrakterna tog jag av, in på en (om)väg som lämpar sig bättre till nyförvärvet. Slingrig landsväg med 70 & 90 på tavlorna mellan de som upplyste om skarpa kurvor. Nu hade vägen torkat upp, jag skulle få tillfälle att känna lite mer på bilen.
Tyvärr är vägarna inte riktigt att lita på här uppe, speciellt inte på vårkanten. Efter en skaplig böj dök denna syn upp.

Ni som gnäller om dåliga vägar i söder, har nog inte stött på en asfalterad väg av den här kalibern?

Bortsett från vägens bedrövliga skick, & alla medtrafikanter som hellre kör på tok för fort ute på E4 än att faktiskt mäkta med att hålla den skyltade hastigheten efter landsvägarna, gick bilen kanon. Det var kul att köra bil igen. Efter närmare ett år med en framhjulsdriven oljebrännare, på närmare två ton & alla möjliga anti-hit-&-dit-system. Det var inte helt bekvämt, men det var skoj!

Det var startskottet på en härlig sommar utan varken tak eller tjocksockar.