Denna dagen för 10 år sedan.
Postat: fre 17 aug 2012, 13:33:02
För tio år sedan var jag vid den här tiden på dagen på väg till örebro i min röda ST165 tillsammans med min
dåvarande flickvän, med mej hade jag en bankcheck, ett kuvert med kontanter och glatt humör.
När jag kom fram till örebro försökte jag ringa en person, det gick inte så bra men när han tillslut svarade
så visade det sej att han var ute och spelade golf och hade missat tiden, nåväl, 45min försenade så kommer
det nån SUV insladdande på parkeringen och han hoppar ur och ber oss följa efter bilen, det gör vi och vi kommer
in i ett gammalt villaområde och där parkerar vi utanför ett gammalt hus, utanför huset står en glänsande svart Toyota
celica GT-Four från 1996, den enda jag sett i mitt liv. Jag går runt och kollar att den ser bra ut men jag har ju
sett den förut, två veckor tidigare när jag även provkörde den.
Vi går in och killen, som representerar "bilfirman" "LaserGames HB" presenterar oss för sin mamma som bjuder på fika,
medans vi fikar så går han igenom köpet och jag skriver över min ST165 på honnom, skriver över bankchecken och ger
honnom kuvertet med pengarna, sen skriver jag på ägarbeviset på den svarta celican.
Vi fikar klart, skakar hand, och sedan kör jag hem i min "nya" bil, den var då inte ens sex år gammal och i nästintill nyskick,
inte en rostfläck, inte en buckla, inte ett dörruppslag, allt fungerade och den luktade till och med nästan nytt.
Sen kör vi hem och jag njuter av bilen hela vägen, jag har även tagit ledigt från jobbet på måndagen för att bara nöjesköra,
vilket min mamma och flera vänner tycker är helt vansinnigt, men det var det värt, hela måndagen kör jag bil utan mål
Det är alltså den svarta ST205'an jag fortfarande äger som det handlar om, idag är det exakt 10 år sedan jag köpte den,
jag har aldrig ägt någon annan bil så länge, och jag har nog aldrig gillat en bil så mycket heller, varken vid köpet eller
under ägartiden så att säga.
På 10 år händer det ju en del, redan andra veckan jag hade den får jag dörruppslag, svenskar är fan dumma i huvudet
på parkeringar.. även mina andra bilar har dörruppslag överallt
..jag kör också bilen som vardagsbil till och från jobbet
i flera år, inklusive vintrar, och det sliter ju ganska hårt på den, idag är den inte rostfri längre, dessutom blev den lätt
påkörd på en parkering förra året.
De senaste sex åren har jag dessutom bott i lägenhet, då har bilen stått parkerad långt bort så det har inte blivit så mycket
körande tyvärr, nu bor jag ju i hus så det har blivit mer, men inte så mycket som jag skulle vilja. Livet var på många sätt
lättare för 10 år sedan, då brände jag HELA sparkapitalet, allt på lönekontor plus ett banklån på 20k för att köpa en bil för
149000:-, det skulle aldrig fungera idag när man har hus, sambo och alldeles för mycket fasta utgifter.
När jag köpte bilen så räknade jag kallt med att saker skulle gå sönder, en prestandabil som är 6 år gammal och med mej som
förare (jag brukar köra ganska "aktivt"..) är ju som att be om höga driftskostnader, det var inräknat i budgeten, en bil
är ju inte bara ett transportmedel utan mycket en leksak resonerade jag, det får kosta helt enkelt.
Det kom ju dock lite på skam, under dessa 10 år och typ 9000mil så har den gått läskigt felfritt, jag har i princip bara bytt
ut alla tändkablar och renoverat ena bromsoket fram (själv, typ 500:-), resten är lampor och lite plastclips. helt fantastiskt.
En kul grej är ju att bara nån vecka efter jag köpte bilen började det bli svårt att växla, det var riktigt bökigt att få i vissa växlar
och jag kände ju att "nu har jag blivit blåst, växellådan är kass!", och på den tiden var ju dessa bilar väldigt ovanliga, jag
var den enda svensken i TCS som hade en, jag visste ingen annan i sverige som hade nån, de flesta hade inte ens sett nån.
Även i england var dessa bilar väldigt dyra då dom inte blivit dyra att äga i japan än (för det är ju då engelsmännen importerar dom)
så att få tag på en ny låda var ju inget jag kände för.
Nåväl, av nån anledning öppnade jag upp mittkonsolen och vad ser jag då ? jo när jag köpte bilen hade förra ägaren i tyskland
precis bytt stereo och satt in nåt billigt junk.. när man hade gjort dert hade man lämnat kablar hängande löst med kontaktstycken
på, dessa kontaktstycken hade förstås hängt ner i.. just det, växellänkaget, eller snrare växelmekanismen, jag såg hur misshandlade
kontaktstyckena var och tänkte "..Kan det vara.. ?" och buntbandade fast dom, ja mycket riktigt, efter det har det aldrig varit
svårt att få i en växel
Vet inte om nån orkade läsa såhär långt, jag babblar mest på, men jag ville i alla fall uppmärksamma att det var 10 år idag
Jag älskar fortfarande att köra bilen, och har ingen lust att göra mej av med den.
Jag gillar ju verkligen karossmodellen (T20), och har gjort ända sen jag såg den första gången, och det var ju en anledning
att jag köpte en till T20-celica, en GT, alltså ST202, och har som vardagsbil. ..Och det finns inget bättre trim, när man är
van att köra ST202'an och sen sätter sej i ST205'an i samma körställning så känns det som att den går så inåt helvete
den har ju ca 50hk mer, så det är väl naturligt kanske ..kör man ST205'an mycket så blir det ju inte riktigt samma sak,
även om den kanske inte känns trött så skulle man ju gärna ha lite mer pulver
Nåväl, en stor KRAM till min kära ST205 idag
dåvarande flickvän, med mej hade jag en bankcheck, ett kuvert med kontanter och glatt humör.
När jag kom fram till örebro försökte jag ringa en person, det gick inte så bra men när han tillslut svarade
så visade det sej att han var ute och spelade golf och hade missat tiden, nåväl, 45min försenade så kommer
det nån SUV insladdande på parkeringen och han hoppar ur och ber oss följa efter bilen, det gör vi och vi kommer
in i ett gammalt villaområde och där parkerar vi utanför ett gammalt hus, utanför huset står en glänsande svart Toyota
celica GT-Four från 1996, den enda jag sett i mitt liv. Jag går runt och kollar att den ser bra ut men jag har ju
sett den förut, två veckor tidigare när jag även provkörde den.
Vi går in och killen, som representerar "bilfirman" "LaserGames HB" presenterar oss för sin mamma som bjuder på fika,
medans vi fikar så går han igenom köpet och jag skriver över min ST165 på honnom, skriver över bankchecken och ger
honnom kuvertet med pengarna, sen skriver jag på ägarbeviset på den svarta celican.
Vi fikar klart, skakar hand, och sedan kör jag hem i min "nya" bil, den var då inte ens sex år gammal och i nästintill nyskick,
inte en rostfläck, inte en buckla, inte ett dörruppslag, allt fungerade och den luktade till och med nästan nytt.
Sen kör vi hem och jag njuter av bilen hela vägen, jag har även tagit ledigt från jobbet på måndagen för att bara nöjesköra,
vilket min mamma och flera vänner tycker är helt vansinnigt, men det var det värt, hela måndagen kör jag bil utan mål
Det är alltså den svarta ST205'an jag fortfarande äger som det handlar om, idag är det exakt 10 år sedan jag köpte den,
jag har aldrig ägt någon annan bil så länge, och jag har nog aldrig gillat en bil så mycket heller, varken vid köpet eller
under ägartiden så att säga.
På 10 år händer det ju en del, redan andra veckan jag hade den får jag dörruppslag, svenskar är fan dumma i huvudet
på parkeringar.. även mina andra bilar har dörruppslag överallt
..jag kör också bilen som vardagsbil till och från jobbeti flera år, inklusive vintrar, och det sliter ju ganska hårt på den, idag är den inte rostfri längre, dessutom blev den lätt
påkörd på en parkering förra året.
De senaste sex åren har jag dessutom bott i lägenhet, då har bilen stått parkerad långt bort så det har inte blivit så mycket
körande tyvärr, nu bor jag ju i hus så det har blivit mer, men inte så mycket som jag skulle vilja. Livet var på många sätt
lättare för 10 år sedan, då brände jag HELA sparkapitalet, allt på lönekontor plus ett banklån på 20k för att köpa en bil för
149000:-, det skulle aldrig fungera idag när man har hus, sambo och alldeles för mycket fasta utgifter.
När jag köpte bilen så räknade jag kallt med att saker skulle gå sönder, en prestandabil som är 6 år gammal och med mej som
förare (jag brukar köra ganska "aktivt"..) är ju som att be om höga driftskostnader, det var inräknat i budgeten, en bil
är ju inte bara ett transportmedel utan mycket en leksak resonerade jag, det får kosta helt enkelt.
Det kom ju dock lite på skam, under dessa 10 år och typ 9000mil så har den gått läskigt felfritt, jag har i princip bara bytt
ut alla tändkablar och renoverat ena bromsoket fram (själv, typ 500:-), resten är lampor och lite plastclips. helt fantastiskt.
En kul grej är ju att bara nån vecka efter jag köpte bilen började det bli svårt att växla, det var riktigt bökigt att få i vissa växlar
och jag kände ju att "nu har jag blivit blåst, växellådan är kass!", och på den tiden var ju dessa bilar väldigt ovanliga, jag
var den enda svensken i TCS som hade en, jag visste ingen annan i sverige som hade nån, de flesta hade inte ens sett nån.
Även i england var dessa bilar väldigt dyra då dom inte blivit dyra att äga i japan än (för det är ju då engelsmännen importerar dom)
så att få tag på en ny låda var ju inget jag kände för.
Nåväl, av nån anledning öppnade jag upp mittkonsolen och vad ser jag då ? jo när jag köpte bilen hade förra ägaren i tyskland
precis bytt stereo och satt in nåt billigt junk.. när man hade gjort dert hade man lämnat kablar hängande löst med kontaktstycken
på, dessa kontaktstycken hade förstås hängt ner i.. just det, växellänkaget, eller snrare växelmekanismen, jag såg hur misshandlade
kontaktstyckena var och tänkte "..Kan det vara.. ?" och buntbandade fast dom, ja mycket riktigt, efter det har det aldrig varit
svårt att få i en växel
Vet inte om nån orkade läsa såhär långt, jag babblar mest på, men jag ville i alla fall uppmärksamma att det var 10 år idag
Jag älskar fortfarande att köra bilen, och har ingen lust att göra mej av med den.
Jag gillar ju verkligen karossmodellen (T20), och har gjort ända sen jag såg den första gången, och det var ju en anledning
att jag köpte en till T20-celica, en GT, alltså ST202, och har som vardagsbil. ..Och det finns inget bättre trim, när man är
van att köra ST202'an och sen sätter sej i ST205'an i samma körställning så känns det som att den går så inåt helvete
den har ju ca 50hk mer, så det är väl naturligt kanske
..kör man ST205'an mycket så blir det ju inte riktigt samma sak,även om den kanske inte känns trött så skulle man ju gärna ha lite mer pulver
Nåväl, en stor KRAM till min kära ST205 idag
